(2 November 1699 - 6 December 1779) was an 18th-century French painter. He is considered a master of still life, and is also noted for his genre paintings which depict kitchen maids, children, and domestic activities. Carefully balanced composition, soft diffusion of light, and granular impasto characterize his work. Chardin was born in Paris, the son of a cabinetmaker, and rarely left the city. He lived on the Left Bank near Saint-Sulpice until 1757, when Louis XV granted him a studio and living quarters in the Louvre. Chardin entered into a marriage contract with Marguerite Saintard in 1723, whom he did not marry until 1731. He served apprenticeships with the history painters Pierre-Jacques Cazes and Noël-Nicolas Coypel, and in 1724 became a master in the Academie de Saint-Luc. According to one nineteenth-century writer, at a time when it was hard for unknown painters to come to the attention of the Royal Academy, he first found notice by displaying a painting at the "small Corpus Christi" (held eight days after the regular one) on the Place Dauphine (by the Pont Neuf). Van Loo, passing by in 1720, bought it and later assisted the young painter   Related Paintings of Jean Simeon Chardin :. | Stilleben mit Porzellankanne | The Silver Beaker | Uva y granada | Boy with a Top | Still Life with Attributes of the Arts |
Related Artists:
Eugne Joseph Verboeckhoven
(1790-1881), Belgian painter, was born at Warneton in West Flanders, and received instruction in drawing and modelling from his father, the sculptor Barthelemy Verboeckhoven. Subsequently he settled in Brussels and devoted himself almost exclusively to animal subjects. Shepherd with animals in the countryside attributed to Eugene Verboeckhoven - private collectionHis paintings of sheep, of horses and of cattle in landscape, somewhat after the manner of Paulus Potter, brought him universal fame, and were eagerly sought for by collectors. Precise and careful finish is the chief quality of his art, which is entirely objective and lacking in inspiration. Verboeckhoven visited England in 1826, Germany in 1828, and France and Italy in 1841, and died at Brussels in 1881. He was a member of the academies of Brussels, Ghent, Antwerp, St. Petersburg and Amsterdam. Examples of his art are to be found in nearly all the important galleries of Europe and the United States, notably in Brussels, Antwerp, Amsterdam, Hamburg, Berlin, Munich, New York, Boston and Washington D.C.. His long life and ceaseless industry account for the enormous number of his pictures in public and private collections and in the art market. In addition to his painted work he executed some fifty etched plates of similar subjects.
Camille Roqueplan
Camille Joseph Etienne Roqueplan, 18 February 1802 in Mallemort; † 30 September 1855 in Paris) was a French painter.
georg von rosen
Johan Georg Otto von Rosen, född 13 februari 1843 i Paris, död 1923 i Stockholm, var en svensk konstnär och greve av ätten von Rosen. Han målade i den akademiska stilen, till stor del historiemåleri och porträtt. Han var professor vid Konstakademien 1880-1908 och dess direktör 1881-1887 samt 1893-1899. Som konstakademiens direktör kom han i stark konflikt med den nya generation av konstnärer som krävde reformer av akademiens utbildning och utställningsverksamhet, de så kallade opponenterna. Georg von Rosen föddes i Paris 1843 som son till generalkonsuln greve Adolf Eugene von Rosen (kallad "de svenska järnvägarnas fader") och hans hustru Euphrosyne Rizo-Rangabe. Hans första levnadsår förflöt i Paris, varifrån familjen flydde till Sverige under februarirevolutionen 1848. Han studerade 1855-1861 vid Konstakademien i Stockholm. 1862 besökte Rosen världsutställningen i London där han lärde känna belgaren Henri Leys' arbeten, målningar med scener från medeltiden och renässansen målade i ålderdomlig stil. Dessa verk gjorde ett stort intryck på von Rosen. Han skrev själv Stående hvarje dag i flere timmar, försjunken i åskådandet af dessa om en snart sagdt öfvermänsklig intuition vittnande bilder, som likväl flertalet i den stora hopen med likgiltighet skred förbi, drömde jag mig tillbaka in i en hänsvunnen tid och för mina yttre ögon försvann hela den öfriga utställningen, den omgifvande mängden, ja hela den existerande verlden! Då jag lemnade London, var jag på 14 dagar vorden 300 år äldre. Rosen uppsökte följande året mästaren i Antwerpen och tillbringade en tid i hans umgänge och i hans atelje. Återkommen till Sverige, inspirerad av mötet, målade han Sten Sture d.ä. intåg i Stockholm. Den medeltida stadsmiljön med det noggranna återgivandet av stenläggningen och den närmast osannolika rikedomen på byggnadsdetaljer känns igen från Leys målningar. von Rosen belönades med kunglig medalj för målningen, och blev hyllad och uppskattad av Oscar II på grund av bildspråket, som i hög grad uttryckte den oscarianska epokens ideal. Samma år begav han sig ut på resa och besökte Egypten, Palestina, Syrien, Osmanska riket, Grekland och Ungern där han studerade måleri. 1866 vistades han ett år i Rom och vistades sedan åter hos Leys fram till dennes död 1869. Därefter studerade han i Menchen under Karl Piloty och reste sedan vidare till Italien innan han återkom till Sverige 1871. Efter hemkomsten målade han Erik XIV och Karin Månsdotter. 1872 blev han ledamot av Konstakademien, 1874 blev han vice professor, 1879 kammarherre och 1880 professor i figurteckning och målning. 1881-1887 samt 1893-1899 var han direktör för Akademins läroverk. 1892-1900 var han även ordförande i Nordiska samfundet till bekämpande av det vetenskapliga djurplågeriet, numera Djurens Rätt. Han avled 1923 och förblev ogift under hela sitt liv.